And you ask me will I leave it, but how?

Jag önskar att jag nån gång under förra veckans extatiska rus hade satt mig ned för att blogga, men icke! Den där känslan som nu i efterhand känns svår att beskriva kommer troligtvis att för evigt gå förlorad, om än hemlighetsfullt stilla bevarad i våra upplysta, saliga hjärterum. Inga bilder, ord eller filmer kommer någonsin att förklara stämningen där på, bakom och runtom scenen. Jag vill inte ens försöka! Vänner, ni som jag fick previlegiet att dela upplevelsen med, trots min något vemodiga ton har jag haft den lyckligaste och mest insiktsfulla veckan på mycket länge, tack för det! Nu njuter vi av några förevigade godbitar och minns det förflutna med stolthet..
 TeleviSon ::..

Kommentarer
Postat av: KS

den först bilden ser det ut som om jag inte vill bli fottat fast jag vill.... Konstig formulering... Jag påmins om förra årets america next top modell... Jag ser ut som en av dom brudarna... Puss på dig! Gullefjun! P.S Jag har umgåtts för mycket med Julia! Döda handen lyser med sin närvaro!

2009-02-11 @ 14:24:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0